28 Okt

Författare möter författare – intervju med Tora Greve

Maskinblod 3-författare intervjuar varandra om skrivande och deras noveller i antologin. Denna gång är det Sofie Berthet som ställer frågor till Tora Greve om dennas novell ”Tvillingarna från Dilmun”.

Sofie: I ”Tvillingarna från Dilmun” utövas religion på olika sätt. Är religion och SF besläktade?

Tora: Inte mera än att båda tar utgångspunkt i den mänskliga fantasin, om man ska vara brutal. Vissa gånger ”lånar” sf-element från olika religioner. Får medge att jag själv ofta har gjort det.

Vilka gemensamma nämnare ser du?

Supermänniskoperspektivet finns både inom sf och religion, där religionen håller sig med allsmäktiga gudar och gurus.

Berätta mer om Typ 2- och Typ 3-civilisationer! Vad är vi på jorden?

Lektören till min science fiction-roman Biotron begrep inget av teknologin och bad mig skriva ett förord där jag förklarade närmare. Jag återger delar av det här: Begreppen Typ 1, 2 och 3-civilisationer uppfanns av den sovjetiske astronomen Nikolai Kardashev. De uppkom för att beteckna olika stadier av civilisationer och deras behov av och produktion av energi. Enkelt förklarat kan en Typ 1-civilisation utnyttja all energi på sin planet maximalt. Jordens civilisation är av Typ 0,7. En Typ 2-civilisation kan utnyttja all energi i sitt solsystem, och har ofta byggt in det i en Dysonsvärm av energisatelliter runt sin sol. En Typ 3-civilisation kan utnyttja all energi från en hel galax. Dysonsfären är ofta byggd runt ett svart hål. En Typ 3-civilisation ligger nära galaxens centrum för att kunna samla maximal mängd energi.

Hur förändras religion i förhållande till vilken typ av civilisation man bor i? Vilka möjligheter ser du?

Jag tror religion och teknologi hänger ihop på så vis att ju mer obegripligt ett samhälle är för sina invånare, desto mer religion behöver människorna för att kunna placera sig i ett sammanhang. En Typ 3-civilisation måste ha ett fruktansvärt sug efter massor av olika religioner som kan ge förklaring till världen de bebor. Grundprinciperna ligger i människans psyke, men religionernas byggelement kommer att ändras med civilisationens utveckling.

”Tvillingarna från Dilmun” känns som en början på något mer. Får vi läsa en fortsättning?

De världar jag beskriver i ”Tvillingarna från Dilmun” är återkommande i min produktion, det är bara människorna som växlar. Har man skapat en Typ 2- och en Typ 3-civilisation ner på detaljnivå, upptäcker man att där finns massor av möjligheter att beskriva olika scenarion. Civilisationerna är bara grundlaget för olika händelser och människoöden.

När du inte skriver sf, vad skriver du då?

Fantasy och steampunk. För tillfället håller jag på med en fantasyserie om ett primitivt samhälle på Sirius, självklart utgår jag från vetenskapen även där när jag bygger min värld. Ett delikat trekroppsproblem, det där. Sirius 1, Erövraren, kom ut lagom till bokmässan. Dessutom skriver jag på en steampunkroman.

Har du några sf-lästips som du skulle vilja dela med dig av?

Just nu har jag läst en del ny svensk sf, som Maskinblodböckerna och steampunkantologin I varje ångetag, samt en del romaner. Jag gillar inte dystopi, det kanske är därför jag hellre läser steampunk från den oskyldiga tidsåldern då alla trodde att teknologin skulle frälsa mänskligheten. Jag gillar teknologiska världar, som den jag beskriver i ”Tvillingarna från Dilmun” och min roman Biotron. Det kanske är därför jag skriver om det, det är den typen böcker jag vill läsa.

Tora Greve
Tora Greve

24 Okt

Författare möter författare – intervju med Andrew Coulthard

Nu kör vi igång en intervjuserie där Maskinblod 3-författare intervjuar varandra om skrivande och deras noveller i antologin. Först ut är Erik Odeldahl som ställer frågor till Andrew Coulthard om dennes novell ”Det svåra spelet”.

Erik: ”Det svåra spelet” var det första jag läste av dig. Vad jag alltid gör när jag hittar en ny författare är att googla dem. Jag hittade inte mycket om dig. Det slog mig sedan ironiskt nog att vad jag gjorde var att ta en ”Ident” på dig. Mitt sökande på internet fick plötsligt en bitter eftersmak. Hur mycket ska en science fiction-författare titta på sin samtid tycker du?

Andrew: För min del är det just vår samtid som sf ofta handlar om. Visserligen utspelar sig min novell i en snar framtid och därmed känns inte samtiden så avlägsen, men även andra berättelser som är iscensatta i en avlägsen framtid har en tendens att antingen bearbeta teman från författarens samtid eller belysa samtiden genom att skapa en mer eller mindre stark kontrast.

Efter att ha läst din korta biografi på Affronts hemsida anar jag
likheter med berättelsens protagonist och dig. Hur mycket av dig hittar man i honom och vilka delar är helt uppdiktade?

Jag brukar påstå att vi som skriver använder oss av allt vi har – det vi har sett och varit med om, det vi känner och tycker och ibland till och med fysiska detaljer ur våra liv. Men med det sagt, är det i regel ett misstag att tro att det som vi läser är författarens sanna väsen eller dennes egna tankar/åsikter som återges direkt.
I detta fall kan det kanske tyckas att jag utgått osedvanligt mycket från min egen verklighet. Men anledningen för likheterna grundar sig i hur idén för berättelsen kom till och utvecklades.
För något år sedan arbetade jag tillsammans med forskare på ett svenskt institut. Mitt uppdrag var att hjälpa dem presentera sina projekt på engelska. Jag lärde mig en del om den kommande samhällsutvecklingen vilket, enligt deras mening, starkt kommer att påverkas av sådant som gemensam ICT-infrastruktur, nya smarta och hållbara stadskvarter, ”internet of things” med mera. Under våra samtal berättade de att de allra flesta i dagens Sverige har tillgång till näst intill hela utbudet av de tekniska möjligheter och samhälleliga tjänster som finns. I framtiden finns det däremot en risk att allt fler tekniska möjligheter och tjänster kommer att vara tillgängliga för allt färre. Därefter började jag med ett tankeexperiment – om vi föreställer oss en sådan framtid och samhällsutveckling, hur skulle det kunna se ut för mig?

Bilden av framtiden du målar upp i din novell är väldigt pessimistisk. Privatisering och konsumtion har gått helt över styr. Hur ser du på framtiden, finns det något hopp?

Jag tycker att det alltid finns hopp om livet – så länge det finns liv. Jag tror inte heller på en sådan framtid som den i ”Det svåra spelet”, eller inte helt. Det finns till exempel alldeles för många andra variabler som inte kan räknas med. Med denna berättelse ville jag underhålla men även ställa en fråga – hur vill vi att framtiden ska se ut? Får det vara så här? Och om svaret är nej, hur ska vi göra för att det ska bli på något annat, bättre vis?

Jag gillar hur du genom att låta din berättelse kretsa kring samlare,
handlare och handelsvaror bygger in exposition om världen i texten på ett naturligt sätt. Mycket fantasy och sci-fi riskerar annars att kännas som faktauppräkningar mer än bra berättelser. Var det ett medvetet val? Är det något du funderar på när du skriver sci-fi?

Roligt att du tycker att jag lyckats bygga in expositionen på ett naturligt sätt. Tack. Som de flesta som gillar fantasy och sf är jag medveten om att infodumpning kan vara ett problem i dessa genrer. Man är ju tvungen att måla upp en delvis eller helt ny värld för läsaren.

Du har kul referenser till brädspel i din novell. Jag spelar tyvärr
alldeles för lite nu för tiden och lyckades inte lista ut vilket spel
farsan och grabben packar upp i novellens slutscen. Vill du berätta vilket spel det är eller ska jag behöva leva i ovisshet?

Haha! Spelet är Talisman. Mina barn gillar brädspel väldigt mycket. Jag var själv en trogen spelare av både rollspel/datorspel med mera under många år. Nu spelar jag mest för att vara social med barnen. I skrivande stund har min Skald precis blivit dödad av grabbens Trollkarl i just Talisman. En bitter förlust med tanken på att jag hade hela 13 liv när jag gick i klinch med honom mot hans 5. Jag förlorade rubbet och han inte ett enda!

Stockholm i Det svåra spelet är en mycket intressant plats och det
finns mycket mer jag vill veta om den. Har du fler berättelser på lager om personerna i Högalidkooperativet?

Det finns två fristående delar till i denna berättelse som ännu inte är helt färdiga. Den första, som berättar mer om sonen, heter ”Osynlighetsprincipen”. I den tredje delen får vi veta mer om hur forskaren från Lidingö Smartkvarter och hennes familj har det. Och den heter ”Faran med underhållning”.