09 Sep

”Beskyddaren på månen” av Johannes Pinter – novell i Maskinblod 3

”Beskyddaren på månen”

”Skräck är mitt naturliga uttryckssätt som författare, mer sällan brukar jag tänka i scifi-banor. Dock har jag alltid varit förtjust i Twilight Zone-aktiga korthistorier som presenterar en hisnande idé inom en relativt begränsad ram, och scifi är ju en välkänd ingrediens där. ‘Beskyddaren på månen’ ramlade, som så många bra idéer, ner i skallen på mig i sin kompletta form, och jag behövde bara skriva ner den (och komma på de märkliga utomplanetariska väsen som förekommer under novellens korta uppräkning över hot mot jorden). Historien och dess huvudperson är rätt abstrakta, men placerade i detta konkreta sammanhang ‘fick de kropp’ så att säga.
Texten skrevs initialt för en amerikansk antologi.”

Johannes Pinter

Född 1965, bor i Stockholm med fru och två tonåringar. Har arbetat med film hela sitt vuxna liv, som regissör (bland annat långfilmen Sleepwalker), manusförfattare (bland annat filmatiseringen av Roslund & Hellströms roman Odjuret) och klippare (bland annat svenska Frostbiten och norska Trolljägaren).
Debuterar 2014 med skräckromanen Vackra kyrkor jag besökt från Eskapix press. Bloggar under hela 2014 på debutantbloggen.se.
I skrivande stund publicerad med 16 noveller i olika antologier, svenska som amerikanska.

Smakprov

Den är, utan att vara medveten om hur Den kan finnas.
Allting har ett ursprung. Men på samma sätt som att vinden omöjligen kan säga var den en gång började, att regnet och oceanen är en oändlig förlängning av varandra utan start och mål, och att hönan och ägget kan argumentera i evighet om vem av dem som var först – lika lite vet Den var den uppstod och hur.
Den är som ett kroppslöst, omedvetet medvetande. Som en motvind eller en vägg. Som en kortslutning eller virusattack eller Guds vrede.
Den syns inte. Hörs och känns inte. Men om man skulle komma nära skulle man skönja dess närvaro som en doft som svagt påminner om … bittermandel?