25 jul

”Där staden dragit fram” av Oskar Källner – smakprov ur Maskinblod

maskinblod-stor

Utdrag ur ”Där staden dragit fram” av Oskar Källner. Läs hela novellen i antologin Maskinblod som släpps 14 augusti.

Mitt hår piskar i vinden. Jag håller Hiamovi om livet medan han styr skotern. Den flyger fram några centimeter ovanför marken. Skoterns svävarenhet är gammal och ibland skrapar underredet mot markens vassa stenar. Avonacos skoter flyger både högre och är snabbare. Den är blänkande röd med stiliserade eldflammor lackerade över sidorna. Han gör små trick med den som att hoppa mellan klippor och över döda gamla trädstammar. Träden ligger här och var i landskapet, förtorkade rester från en annan tid när klimatet var mer gynnsamt. Darika håller hårt om Avonacos midja och skriker högt av skräckblandad förtjusning. Hon ser ut att trivas.

Avonaco är väldigt stolt över sin skoter. Han hittade den själv bland soporna på den vita vägen och lyckades själv reparera den med reservdelar han bytt till sig. Han har berättat om hur han kom fram till den precis före några killar från den angränsande byn. Det var nära att bli slagsmål, men när även Hiamovi och Meturato kom till platsen så kastade de bara en enda blick på Meturatos förbrända ansikte och sprang sin väg. Det är i alla fall så Hiamovi berättar historien. Ibland får jag känslan att han är omättligt stolt över sin far. Nästan lika stolt som Avonaco är över sin skoter.

Vi närmar oss Avonacos hem. Han ville absolut att jag skulle följa med. Om det är för att visa upp den blåögda flickan för familjen eller för att visa upp sin familj för mig vet jag inte. Och det spelar ingen roll. Jag är van vid att folk stirrar på mig. I byn kan jag höra deras viskningar när jag går förbi. Jag hör allt de säger.

Avonacos familj bor lite utanför byn i en grön och bördig dalgång. Det är som om den brännande solen inte riktigt når ner till dem, som om bergen sluter sig för att beskydda denna plats av växtlighet mitt bland allt sten och grus. Små ödlor springer undan när vi kommer med skotrarna och överallt går det getter och betar.

Plötsligt sänker Avonaco hastigheten.

”Någonting är fel”, säger han.