05 Sep

”Doften av mango” av Anna Jakobsson Lund – novell i Maskinblod 3

”Doften av mango”

”New World City Mombasa. Havsströmmarna har för länge sedan vänt och isen brett ut sig.  Människor trängs runt världens midja, och de mäktiga bygger sin rikedom på de fattigas ryggar. I en förhörslokal någonstans i närheten av hamnen sitter en tillfångatagen rebelledare. Hon tänker på hur allt började medan hon väntar på sitt öde.”

Anna Jakobsson Lund

Anna Jakobsson Lund ägnade tjugo år av sitt liv åt att skriva realistiska historier och debuterade 2011 med relationsromanen Natt utan ängel. Allt ändrades när hon hittade en scen som hon förstod måste utspela sig i en avlägsen framtid. Hon skriver just nu en trilogi baserad på den scenen. Det blir ett dystopiskt äventyr för ungdomar, och alla vuxna som älskar att läsa ungdomsböcker.
Flera SF-noveller har det blivit, och nya historier från alternativa världar trängs i kulisserna. Hon vill sätta sina karaktärer i extrema situationer för att kunna berätta om mänsklighet och relationer. Det är också lättare att säga något om samhället om det är tillåtet att snurra det som händer idag fler varv än någon tror är möjligt.
”När du väl fått smak för det fantastiska är det svårt att gå tillbaka till det vardagliga!”

Smakprov

New World City Mombasa. Tolv miljoner människor. Hundra ranka, grå skyskrapor som står så tätt att solen aldrig hittar ner mellan dem. En av många flyktingstäder som byggdes när havsströmmarna ändrade riktning och isen bredde ut sig.
Häktet ligger på ön. Här finns inga höghus, bara tre kvadratkilometer av ruckel och lagerlokaler. En råttinvaderad hamn med stank av fiskrens och små kemiska verkstäder. Det enda hem jag känner till.
”Så ström bitar inte på dig?” Förhörsledaren ler med halva ansiktet. Det är något fel med den andra halvan. Den är stel och huden är torrare där, grå och flagnad. ”Kanske bitar bättre på din löjtnant. Du pratar om jag skonar henne, mish?”
Jag ser på händerna. Avanoosh. Hon var en av mina allra första Falkar. Fortfarande ung, nästan tio år yngre än jag. Mandelformade ögon som ser allt och ett tålamod som alltid slätar över mitt hetsiga humör. Det är en vecka sedan de tog henne. De kan inte använda henne för att komma åt mig. Hon är död. Jag vill att hon ska vara död.
Tanken på Aaron smyger sig på, och jag är för trött för att mota bort den. Den makar undan skammen över att jag sviker Avanoosh.
Jag kommer inte ihåg något liv före honom. Han är bara arton månader yngre. Aaron lyckobringare. Född med ett blått och ett brunt öga i sitt vackra, mörka ansikte. Det är ett omen mäktigare än många andra, och han behövde inte gå hungrig. Folk gav honom det de hade att avvara, och han delade det han kunde smuggla undan med mig.
Aaron vindvändare.
Efteråt förstod jag att det var honom Legendviskaren kom för.