15 Sep

”Stålfjäder” av Anna Gable – novell i Maskinblod 3

”Stålfjäder”

”En änglaforskare, en sångerska med divalater, en industrimagnat som gör allt för pengar, hans hemlighetsfulla hustru och maskinchef Wolfgang Vogel utgör gästerna vid Kaptenen Kartousis bord när I/G Rheanic lättar ankar för ännu en rutinfärd genom det kända universum. De diskuterar den ovanliga lasten. När divans scenklänning försvinner dröjer det inte länge innan även de religiösa pilgrimerna i tredje klass känner till vad som döljs i skeppets lastrum. Maskinchef Vogel kommer något på spåren, men för att kunna avslöja vad det är måste han också berätta något om sig själv som han inte gärna vill prata om.”

Anna Gable

Anna Gable är examinerad språkkonsult i svenska och har arbetat som lektör, redaktör och skrivlärare sedan 1996. Under 2012 kom hennes första bok, Ghosts, Drugs & Rock n’Roll, en drygt 600 sidor lång roman om rock, död och spöken ur det förflutna. Anna har tidigare fått noveller publicerade i tidskrifter och under hösten 2014 kom hennes egen novellsamling Mattan och andra noveller ut. Nu är det dags för antologierna Hirgons källa och Maskinblod 3 där hon medverkar med två olika noveller. Det mesta som Anna skriver innehåller något fantastiskt eller övernaturligt, eller är placerat i framtiden.

Smakprov

Artisten hade just fått av sig peruken, som inte brann längre, och var i färd med att kasta den i väggen när besättningsmännen kom in.
”Aldrig … jag har aldrig varit med om…!” hon stampade med foten. ”Kapten, bra, där är ni! En hel låda av mina scenkläder är försvunnen. En hel låda! Jag har aldrig någonsin tidigare behövt göra slutnumret utan den vita kostymen, och nu är den borta. C’est un catastrophe!”
Hon skrek det sista ordet och kastade fler föremål omkring sig som den diva hon var.
Kartousis såg på livvakten med en frågande min.
”Det är som Madame säger”, bullrade hans basröst, ”vi hade ställt allt i ordning här inne före språnget. Så gick alla för att sova och när vi kom tillbaka var en av garderoberna borta, den som Madame brukar ha på slutet av extranumret.”
Vogel insåg att det inte var läge att tala om att den röda munderingen och elden hade varit mycket effektfull. Leonore själv hade övergått till högljudd gråt.
”Jag hade fått den av Rajraj & Doll!” tjöt hon innan hon började slita ur nålarna ur sitt eget hår för att släppa ner det.
”Kan ni beskriva lådan?” lirkade Kartousis.
”Jag bryr mig väl inte om någon förbannad låda, men min kostym! Den var helt vit, ja faktiskt, som en ängel. Jag ser nog mycket mer ut som en ängel än den där saken som ni ha…”
”Schhhh Madame!” befallde Kartousis skarpt, men det hade ändå blivit knäpptyst i logen.