29 Jan

”Tidvatten” av Alexandra Nero – novell i Maskinblod 2

Om ”Tidvatten” av Alexandra Nero

Alexandra Nero skriver fantasy och science fiction. Hösten 2013 utkom hon med debutromanen Under främmande måneRegn förlag. ”Tidvatten” är hennes första utgivna novell.

”Novellen ‘Tidvatten’ hämtar inspiration från bland annat Stanislaw Lems roman Solaris och Karen Heulers novell ‘Thick Water’, litteratur som skildrar människans första kontakt med utomjordiskt liv, där det främmande livet tar formen av ett hjärnhav, en kännande planet, mikrobiellt liv med förmågan att förändra andra livsformers uppbyggnad. Hur kommunicerar man med den främmande livsformen? Vad är egentligen en tänkande, kännande varelse?”

Smakprov

Den tredje dagen sedan man först noterat en tunn geléartad hinna på havsytan mätte täcket en meter och trettio centimeter i tjocklek närmast kusterna, blev tunnare längre ut till havs för att sedan försvinna ned i djupet.
Den femte dagen skiftade täcket färg. Förändringen skedde simultant, världen över, och massan grumlades från klar och transparent till en matt, gulvit nyans med inslag av persikorosa virvlar.
Dagen därpå försvann samtliga forskningsskepp som befann sig till havs. Flera som bodde kustnära rapporterades försvunna.
På den sjunde dagen kravlade Maria Persson i land på en strandremsa längs östkusten, i närheten av Västervik. Hon var saknad sedan föregående morgon av sin särbo Pär.
Pär satt på köksbänken i Marias stuga, drack blaskigt kaffe och blängde på den drivande massan när hon kom upp ur havet. Bortsett från ett tunt lager gelé var hon naken. Hon rörde sig som om hon nyligen lärt sig gå, stötigt och ryckigt. Armarna hängde stela längs sidorna och huvudet vickade på nacken.
Pär reste sig. Han förstod direkt. Det där var inte Maria.